Har inte ens  haft bloggen i en timme och genast har min hjärna gått i gång på högvarv. Känslan att jag måste titta runt på andras bloggar, för att kunna göra min blogg perfekt, är stark. Detta är något som allitd händer, om jag så ska baka, pyssla, äta på restaurang eller köpa en tvättmaskin så infinner den sig, hysterin eller paniken. 

Jag är supersugen i början och brinner, sedan googlar jag runt för att hitta det bästa receptet, bloggen, tvättmaskinen. När jag sedan hittat 10 olika recept får jag prestationsångest och vet inte vad jag ska välja, vilket som blir bäst. Det hela slutar oftast med att hjärnan slutar fungera och jag gör ingenting. Återigen har jag satt krokben på mig själv.

Då har jag, förmodligen som sist i världen skaffat en blogg. Vad ska den handla om? Jag döpte min blogg till Mögliga apelsiner och barnskratt därför att det är förmodligen det den kommer handla om. Allt som poppar upp i mitt helvirriga huvud, min vardag, min väg tillbaka och min ständiga kamp mot kosmos och mina krav på mig själv. Om mitt livs konstanta berg och -dalbana sedan min kollaps för ett och ett halvt år sedan. De kallade det att gå in i väggen men jag sprang mer smackbang rakt in i kaklet. Och helt plötsligt är den, jag en gång var, borta.